[1] Denna inledande mening är en rubrik som talar om vilket brev det rör sig om. Det är alltså ett senare tillägg och inget som ursprungligen ingick i brevet. Det egentliga brevet börjar först på rad två. Den första raden kan tänkas ha tjänat som överskrift för en större samling av Klemensbrev: ”Ur breven ...”. Vi tror oss veta att Johannes från Damaskus, som på 700-talet bodde just på Mar Saba, då hade tillgång till en sådan samling bestående av minst 21 Klemensbrev. ”From letter 21 of Clement the Stromatist” (On the Servants of God, Codex Rupef).

[2] Det grekiska adjektivet hagios (ἅγιος) betyder helig, helgad. I brevet står hagios i superlativformen ἁγιωτάτου (mask., sing., gen.), då den heligaste. Morton Smith översätter till ”most holy” vilket svarar mot svenskans ”högheliga”. Detta ord är vanligt i kristna och kyrkliga sammanhang och när det används som epitet på en kyrkofader avses någon som är i högsta grad helig. Det talas om ”kyrkans höghelige fäder”. En parafras av ”höghelige Klemens” skulle kunna vara ”den allra heligaste Klemens”.

[3] Klemens (grekiska: Κλήμης) av Alexandria föddes ca 150 vt och dog före år 216. Han var en av de främsta kristna filosoferna och lärare åt den mer kände Origenes (grekiska: Ὠριγένης). Klemens var ledare för kateketskolan i Alexandria och vi har ett antal av hans verk bevarade. Bland dessa också Stromata, som är det tredje verket i Klemens’ trilogi om det kristna livet. Namnet (Stromateis, Στρωματεἱς; pluralis – lappverk, brokig sammansättning) kommer av att verket behandlar så många skilda områden och det benämns på svenska ibland också Vävnader. Av Klemens’ många brev finns dock inget enda bevarat, frånsett då detta brev. Klemens var, liksom sin lärjunge Origenes, fokuserad på den inre kunskapsvägen och han har genom sitt fokuserande på gnosis (kunskap) av många kommit att betraktas som gnostiker, om än inte en gnostiker av det vanliga slaget. Om detta brev är äkta, synes den uppfattningen styrkas än mer.

[4] Namnet på den i övrigt okände person till vilken brevet är ställt är Theodoros (grekiska: Θεόδωρος). Ofta ser man att namnet Theodore används också på svenska, men det är då ett övertagande av den engelska förvanskningen av det grekiska namnet. De engelsktalande förvanskar och anpassar ofta de grekiska namnen till former som för dem är mer lättuttalade. Så blir Theodoros till Theodore, som i Theodore Roosevelt.

[5] Karpokratianer = Karpokrates’ anhängare. Se fotnot 26 nedan om Karpokrates.

”Skändliga”: Det grekiska adjektivet arrētos (ἄῤῥητος) betyder 1) ej bekantgjord, obekant, 2) som ej kan sägas, outsäglig, förbjuden, otillåtlig, vad man skyr att uttala, skändlig, ohygglig, gräslig, förskräcklig, hemlighetsfull, helig, hemlig. Både Morton Smith och Andrew Bernhard översätter till ”unspeakable”, som kan betyda både outsäglig, usel och avskyvärd. Jag väljer skändlig, som har betydelsen upprörande, gemen och skamlig, och dessutom vanärande, då alla dessa beteckningar stämmer väl in på Klemens’ syn på karpokratianerna och deras lära som avskyvärd och vanärande.

[6] ”Omprofeterade”; de ”som det profeteras om”. I den grekiska texten används endast ett ord, profēteuthentes (προφητευθέντες). Det grekiska verbet profēteuō, ”jag profeterar”, är både intransitivt och transitivt. Det svenska ”profetera” är normalt endast intransitivt. Men då vi i andra fall har ”omskruten”, ”omdiskuterad”, ”omskriven”, ”omtalad”, etc. synes det rimligt också med neologismen (även om ordet inte är helt nytt) ”omprofeterade”, som därmed kan svara mot det enda ordet på grekiska.

[7] ”ἀστέρες πλανῆται, οἷς ὁ ζόφος τοῦ σκότους εἰς τὸν αἰῶνα τετήρηται” – ”… de är irrande stjärnor, åt vilka det svarta mörkret är förvarat för evigt.” (Judasbrevet 1:13, Folkbibeln) Se också fotnot 10.

[8] Adjektivet sarkikos (σαρκικός) är avlett av substantivet sarx (σάρξ), som betyder ”kött”. Grekiskans ensōmatos är en sammansättning av prepositionen en, som betyder ”i”, och sōma, som betyder ”kropp”, alltså ”ikroppig”, sådant som förekommer eller visar sig (endast) i en kropp.

[9] Citatet är från Uppenbarelseboken 2:24: ”τὰ βάθη τοῦ Σατανᾶ”. Detta översätter Bibel 2000 till ”Satans djup” och Folkbibeln till ”Satans djupheter”. Klemensbrevet har ”τῶν βαθέων τοῦ Σατανᾶ”. Adjektivet bathus (djup) står här i genitiv plural: batheōn (βαθέων). Adjektivet bathus (βαθύς; mask. och fem. heter batheia, neutr. bathu) följer den allmänna regel som säger att singular neutr. betecknar det abstrakta (alltså ”djuphet”) medan pluralis neutr. tvärtom konkreta ting (alltså ”djupa ting). Därav min översättning till ”Satans djupa ting”.

[10] Uttrycket ”mörkrets underjord” (τὸν ζόφον τοῦ σκότους) är en fortsättning av citatet i fotnot 7 från Judasbrevet 13 (ὁ ζόφος τοῦ σκότους).

[11] Substantivet doulos (δούλος) betyder slav, träl, livegen. Texten har pluralformen δοῦλοι, alltså slavar. Adjektivet ἀνδραποδώδης (ἀνδραποδώδων, gen. plur.) betyder slavisk, trälaktig, servil, devot, krypande, usel, eländig, förfallen, ynklig. Det är begären (ἐπιθυμιῶν, gen. plur.) som är slaviska, trälaktiga; alltså ”trälabegär” eller ”slaviska begär”.

[12] Det grekiska ordet pistis (πίστις) betyder ”tro” liksom på svenska, tro på en lära, en religion, en gud; tro (tillit) på någon människa.

[13] Verbet mōrainō är härlett av mōros, som betyder dels ”dåraktig, dum, slö”, dels ”smaklös, fadd”. Verbet är både intransitivt och transitivt: bete sig dumt, fördumma, göra till dåre, och göra smaklös. I denna text, liksom i Matteus 5:13 (parallell i Lukas 14:34), varifrån det är citerat, är det passivum av det transitiva verbet (mōranthē, μωρανθῇ) – alltså ”gjorts osmakligt”.

Stephen C. Carlson har argumenterat för att detta är något som Klemens rimligen aldrig skulle ha kunnat skriva. Carlson bygger på Morton Smiths översättning och tolkar texten sålunda: “For the true things, being mixed with inventions, are falsified, just as salt loses its savor (if it’s being mixed with adulterants)”. Alltså, ”ty de sanna ting som blandas med uppdiktade, förfalskas, på samma sätt som salt mister sin sälta (om det blandas med tillsatser)”. Han hävdar att eftersom salt i antiken inte var rinnande, kunde det inte gärna blandas och Klemens därför inte gärna skriva på detta sätt. “For salt to be mixed with such an adulterant, it would have to be loose and free-flowing, but free-flowing salt is a modern invention.” (Stephen C. Carlson, The Gospel Hoax, s. 60) Men den tolkning Carlson väljer att göra av översättningen är inte i överensstämmelse med vad texten faktiskt säger: ”ty sanna ting har blandats med diktade och förfalskats så att – som ju talesättet lyder – ’även saltet har mistat sin sälta’.” Varken språkligt eller underförstått sägs att salt ska blandas med något. Klemens säger att om man blandar sanning med dikt urlakas innehållet på samma sätt som sker med salt som förlorar sin sälta (utan att det därför behöver spädas ut eller blandas).

[14] Grekiskans praxis (πρᾶξις) betyder handling, förrättning, förehavande, företag, gärning, handel, handelsärenden, handlingssätt, förfarande, vad man uträttar, följden eller frukten av en handling, utgång, fullbordan. Därtill finns några specialbetydelser i samband med andra ord, vilka inte förekommer i detta sammanhang. Den självklara betydelsen av praxis torde här vara handling, gärning, liksom i Praxeis apostolōn (Πράξεις ἀποστόλων) – Apostlars gärningar, eller Apostlagärningarna. Ordet rymmer ingen betydelse av lära, undervisning.

[15] Den grekiska texten har κατηχουμένων. En katekumen är en person som får undervisning; kan delvis likställas med en novis, en nybörjare. Katekumen är dessutom ett i kyrkohistoriska framställningar vedertaget ord, som betecknar dem som antagit den kristna tron men ännu inte genom dopet upptagits i kyrkan utan förbereder sig för detta dop genom att mottaga undervisning.

[16] ”Minnesanteckningar”. Frågan är om Markus sägs ha medfört skrivna anteckningar? Morton Smith översätter till att han medförde sina egna och Petrus' anteckningar (”bringing both his own notes and those of Peter”) medan Andrew Bernhard översätter till att han medförde sin kunskap och det han mindes av det Petrus berättat (”bringing both his knowledge and the things he remembered hearing from Peter”). Substantivet ifråga är hupomnēma (i formen ὑπομνήματα), som är nära förbundet med verbet hupomimnēskō (ὑπομιμνῄσκω) som (aktivt) betyder ”påminna” och (passivt – upomimnēskomai) påminna sig, minnas. Det i texten förekommande hupomnēma betyder erinring, påminnelse, åtanke, minnesmärke, i synnerhet minnesskrift, biografi, redogörelse, anteckning; vidare, anmärkning, kopia, avskrift av ett brev, kommentar. Det finns även ett verb till hupomnēma, hupomnēmatizō, alltså ”jag gör en hupomnēma”, och det betyder 1) uppteckna till minnes, införa i minnesboken, 2) förklara eller uttyda en skriftställare.

[17] Den grekiska texten är här, såvitt jag kan förstå, oklar, och översättningen måste därför också bli oklar. Textens ”ta tois prokoptousi peri tēn gnōsin katallēla” (τὰ τοῖς προκόπτουσι περὶ τὴν γνῶσιν κατάλληλα) – betyder ordagrant ”det [de ting] med det främjande ifråga om kunskapen passande”, och på litet mera begriplig svenska: ”det [de ting] som passar med det [de ting] som främjar ifråga om kunskapen.” Och ”främjar ifråga om kunskapen” betyder rimligen detsamma som ”främjar kunskapen”. Att ordet ”det” i stället kan återges som ”de ting” kommer sig av att både prokoptousi (προκόπτουσι) och katallēla (κατάλληλα) är adjektiv (eg. particip och adjektiv) i neutrum pluralis, och som påpekats i fotnot 9 betecknar neutrum pluralis konkreta ting. Det grekiska ordet för kunskap är gnōsis (γνῶσις).

[18] Det grekiska verbet exorcheomai (ἐξορχέομαι) som jag översatt med ”avslöjade”, betyder i första hand att ”dansa bort”, "skutta runt" eller ”hoppa iväg” och i överförd betydelse att förråda, avslöja, skvallra, röja, svika, förleda och bedra. ”Likväl skvallrade han inte om …” vore kanske den mest ordagranna återgivningen, men ”likväl avslöjade han inte” har en stilnivå som ligger mer i linje med det övriga i brevet.

”Det förbjudna” eller ”det som ej fick yppas”. Grekiskans aporrētos betyder allmänt ”förbjuden”, to aporrēton (neutr. sing.) abstrakt betydelse – det förbjudna, förbjudenheten, ta aporrēta (neutr. plur.) – förbjudna ting, saker, också i en alldeles konkret bemärkelse, till exempel varor som det är förbjudet att utföra ur landet. Aporrētos betyder även ”outsäglig, som ej kan eller får yppas, ryslig, som måste hemlighållas” osv. Det icke brukliga verb, som ligger till grund för ordet, verkar ha grundbetydelsen ”frånsäga”, alltså både ”inte säga” och ”säga (till någon) att inte (få göra)”, därav den dubbla betydelsen av förbjuden och något som inte får yppas.

[19] Hierofantikos (ἱεροφαντικος); hierofantisk. Hierofant är namnet på kultledaren som i samband med invigningsceremonierna tolkade de heliga symbolerna och ledde och övervakade adepten under själva ceremonin. ”Herrens hierofantiska undervisning” skulle fritt kunna översättas med ”Herrens mysterieundervisning”.

[20] Det grekiska ord som jag översatt till yttranden är logia (λόγια). Det är pluralis av logion (λόγιον) som betyder yttrande, utsaga, i synnerhet av en särskild betydelse, såsom orakelspråk. Det har inte betydelsen berättelse, avsnitt eller dylikt, och givetvis inte handling, gärning (praxis).

[21] Mystagog (μυσταγωγέω), person som undervisar och förbereder sina adepter inför invigning i en mysteriekult.

[22] Morton Smith översätter till: ”the innermost sanctuary of that truth hidden by seven veils”. Det skulle ungefär motsvara: “den innersta helgedomen av den sanning som döljs av sju slöjor”. I min översättning: ”den sjufaldigt beslöjade sanningens innersta helgedom”. Grekiskans akroatēs (ἀκροατής) betyder ”åhörare”; adutos (ἄδυτος) ”som inte får beträdas” och ”innersta helgedom”; heptakis (ἑπτάκις) ”sju gånger”; alētheia (ἀλήθεια) i första hand ”sanning”; kaluptō (καλύπτω) ”dold, täckt, beslöjad”.

[23] Grekiskans οὕτως betyder ”på detta sätt” eller ”sålunda”. Jag valde ”sålunda” då det svarar mot det enda grekiska ordet. Adverbet οὖν har många olika betydelser beroende på sammanhanget, men används i första hand som bekräftelseord; säkert, visst, i själva verket, faktiskt, egentligen, följaktligen, alltså, etc. Morton Smith väljer att översätta οὖν till ”in sum”, alltså då ”Thus, in sum”, vilket väl ungefär betyder ”sålunda, kort sagt”, medan Andrew Bernhard utelämnar οὖν och översätter endast οὕτως och då till ”This is the way”, ”på detta sätt”. I det här sammanhanget synes betydelsen dock helst vara ”alltså” eller ”följaktligen”. Då den inledande satsen ”Sålunda alltså” låter märklig på svenska har jag ändrat ordföljden och flyttat ”alltså” framåt i meningen: ”Sålunda gjorde han alltså”.

[24] Fthonerōs (φθονερῶς) betyder avundsjuk, missunnsam, ibland klandrande; aprofulaktōs (ἀπροφυλάκτως) betyder oförsiktig, ovarsam, att inte vara på sin vakt.

[25] Texten säger ”de stora mysterierna”; grekiska: ”ta megala mystēria” (τὰ μεγάλα μυστήρια). ”De större mysterierna” hade hetat ”ta meizonta mystēria”.

[26] Karpokrates (grekiska: Καρποκράτης), en tidig gnostisk lärare från Alexandria som grundade en sekt vars medlemmar kallades karpokratianer. De är kända främst genom Irenaeus (grekiska: Εἰρηναῖος) av Lyon (Mot heresierna eller Vederläggning av gnostikerna 1:25) och just Klemens av Alexandria (Stromata 3:2, 10:1), och de fördöms för att de lever ett utsvävande liv med framförallt sexuell frigjordhet.

[27] Presbyter, församlingsäldste i den tidiga kyrkan.

[28] Tοῦ μυστικοῦ εὐαγγελίου, ”av det mystiska evangeliet”: se nästa fotnot.

[29] To mystikon euangelion (τὸ μυστικὸν εὐαγγέλιον), det mystiska evangeliet. Morton Smith valde att översätta adjektivet mystikon till ”hemliga” (secret), och med den därmed följande uppfattningen att själva evangeliet skulle ha varit hemligt. Men en sådan tolkning finner jag inget större stöd för. Till och med karpokratianerna synes ha haft en omstuvad utgåva av evangeliet, så speciellt hemligt kan evangeliet inte ha varit. Det var knappast evangeliet i sig, utan sannolikt uttolkningen av evangeliet som var hemlig. Jag har därför, i likhet med Scott G. Brown, valt att översätta mystikon till ordets andra grundbetydelse ”mystisk” i betydelsen ”med mysterier eller invigningar sammanhängande”. Grundverbet är muō – jag stänger, sluter, företrädesvis ögonen, munnen. Bokstaven mu eller my (Μ, μ), har fått sitt namn av att dess ljud frambringas genom att munnen sluts. Alltså i mysterierna gällde det att sluta munnen, tiga. Andra avledningar är muēsis – invigning och mustēs – invigd. Att ordet mystisk i senare tid fått andra bibetydelser, närmast betydelsen av ”hokus pokus”, är något som inte påverkar analysen av detta brev som antas vara skrivet ca år 200 och därför måste spegla dåtidens föreställningar. Därför framstår ”mystisk” eller ”förborgad” som en bättre tolkning av mystikon. Det handlar alltså i första hand om ett evangelium som innehåller sådant material som endast kan förstås av de invigda, ett esoteriskt evangelium som är mystiskt och därmed obegripligt för de utomstående, även om de skulle komma över det.

[30] ”Inte heller skall man, när de framlägger sina lögnaktiga påståenden, medge att det är Markus’ mystiska evangelium, utan man skall förneka det rent av under ed.” Det har argumenterats för att denna mening inte skulle ha kunnat skrivas av Klemens och att det därför är en förfalskning, eftersom han annorstädes trycker så hårt på att man inte ska fara med osanning. Att förneka under ed, är verkligen att ljuga, ifall man förnekar något som är sant. Men denna föreställning grundar sig ytterst på hur Morton Smith valt att översätta textstället. Han översätter till: ”nor, when they put forward their falsifications, should one concede that the secret Gospel is by Mark, but should even deny it on oath.” Nyckelpassagen är “that the secret Gospel is by Mark”. Därigenom ges intrycket dels att evangeliet är hemligt, dels att man ska förneka att detta evangelium är skrivet av Markus. Men det vore ologiskt att förneka författarskapet och därför tolkar Smith (och andra) det så att själva evangeliets existens ska förnekas. Detta ligger också i linje med Smiths föreställning om evangeliet som hemligt, men han medger att det går att översätta också till ”Mark’s secret gospel” (Morton Smith, Clement of Alexandria and a Secret Gospel of Mark, s. 53–54). Grekiskan är här inte entydig, men den mer rättframma översättningen är inte ”det hemliga evangeliet är [skrivet] av Markus” utan ”det är Markus’ mystiska evangelium” (τοῦ Μάρκου εἶναι τὸ μυστικὸν εὐαγγέλιον). Jag följer här Scott Browns översättning och hans resonemang i Mark’s Other Gospel, s. xx, 30–31, 139–140. Därmed säger inte Klemens åt Theodoros att förneka evangeliets existens. Detta vore rätt utsiktslöst, då uppenbarligen karpokratianerna har tillgång till sitt evangelium. I min översättning uppmanar Klemens Theodoros att under ed i stället förneka att karpokratianernas version av Markus’ mystiska evangelium är densamma som Markus’ äkta mystiska evangelium. Detta är heller ingen lögn, eftersom Klemens tydligt framhåller att deras version är förfalskad och därmed inte kan ses som Markus’ evangelium. Att förneka ett lögnaktigt påstående kan knappast betraktas som en lögn.

[31] Uttrycket ”οὐ γὰρ … λεκτέον” förekommer hos Filon (grekiska: Φίλων) av Alexandria i Quaestiones in Genesim 4:64. Klemens, som var väl förtrogen med grekisk filosofi, var liksom Filon från Alexandria. I framför allt Stromata bygger Klemens mycket på Filon och att han här parafraserar Filon är därför fullt logiskt.

[32] Ordspråksboken 26:5.

[33] Ordet ”hon” åsyftar Guds Visdom (ἡ σοφία τοῦ θεοῦ) på föregående rad, där ”Visdom” är en översättning av det grekiska ordet ”Sofia” (σοφία), vilket, förutom att vara femininum, också är namnet på den gnostiska modergudinnan. Samma uttryck, ἡ σοφία τοῦ θεοῦ, förekommer också i Lukas 11:49.

[34] Matteus 25:29 (parallell Lukas 19:26).

[35] Predikaren 2:14.

[36] Första Thessalonikerbrevet 5:5.

[37] ”… där Herrens Ande är, där är frihet”; Andra Korinthierbrevet 3:17.

[38] Titusbrevet 1:15.

[39] Uttrycket ”κατὰ λέξιν” betyder ”ord för ord” eller ”ordagrant”. Med fram till ”efter tre dagar skall han uppstå” åsyftar Klemens följande stycke i Markusevangeliet:

”De var nu på väg upp till Jerusalem, och Jesus gick före dem. De som följde honom var förskräckta och fyllda av fruktan. Då tog Jesus än en gång till sig de tolv och talade om för dem vad som skulle hända honom: ’Se, vi går upp till Jerusalem, och Människosonen kommer att överlämnas till översteprästerna och de skriftlärda, som skall döma honom till döden och utlämna honom åt hedningarna. Dessa skall håna honom, spotta på honom och gissla och döda honom. Men efter tre dagar skall han uppstå’.”(Markus 10:32–34, Folkbibeln).

Direkt efter detta ska den text Klemens citerar infogas.

[40] Enligt Johannesevangeliets elfte kapitel uppväcker Jesus Lasaros från de döda i Bethania. I Johannes 11:18 sägs detta Bethania ligga endast ca 3 km från Jerusalem. Uppväckelsescenen i Hemliga Markusevangeliet, som i mycket liknar den om Lasaros, äger också den rum i Bethania; dock inte i samma Bethania. Enligt den kronologi som uppkommer om det citerade stycket infogas i Markusevangeliet, kommer Jesus till Bethania i Pereen öster om Jordan och väcker upp ynglingen, innan han korsar floden strax norr om Döda havet på väg mot Jerusalem. Intressant nog omnämns i Johannes 1:28 också ett andra Bethania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte. vilket alltså stämmer rätt väl med Hemliga Markusevangeliets Bethania.

[41] Ordagrant står faktiskt: ”Och där fanns en kvinna, vilkens hennes broder hade dött.” Detta upprepande av ett pronomen (hennes) i en relativsats är ett bruk som är främmande för grekiskan (och svenskan) men däremot det normala i semitiska språk såsom akkadiskan, hebreiskan, arameiskan och arabiskan och även i den icke-semitiska koptiskan, det egyptiska språk som skrevs och talades av folket i exempelvis Alexandria. Se också fotnot 55 nedan.

[42] Grekiskans proskuneō (προσκυνέω, i brevet i formen προσεκύνησε) betyder 1) att kyssa någons hand i vördnad, 2) att knäfalla och likt orientalerna i vördnad sätta pannan mot marken, 3) att knäböja eller kasta sig framstupa antingen i en vördnadsfull gest för att visa respekt eller i en ödmjuk bön inför någon. Det sistnämnda (3) är det bruk som oftast förekommer i NT.

[43] Verbet epitimaō (ἐπιτιμάω) betyder anklaga, beskylla, klandra, tillrättavisa.

[44] Ordet fōnē (φωνή) betyder ljud, men används vanligen om människor, mål, tal, stämma, röst, i synnerhet hög och tydlig stämma, rop, härskri, härrop; även tungomål, språk. För ”buller, muller” och dylikt, använder grekiskan andra ord: thorubos (i synnerhet buller av en folkmassa), psofos (ljud, ton, klang, buller, dån, oartikulerat tal, applåder o.d.).

”φωνὴ μεγάλη ... The phrase is used in Jn. only once, in 11.43: φωνῇ μεγάλῃ ἐκραύγασεν <ὁ Ἰησοῦς>, Λάζαρε δεῦρο ἔξω. Since the phrase was not a common element in John’s vocabulary but was in Mark’s, John is more likely to have derived it from a Markan story of the raising of Lazarus than Mark from a Johannine one.”

(Morton Smith, Clement of Alexandria, s. 107)

[45] Substantivet thûra (θύρα, uttalas thoo'-rah) betyder i första hand, bokstavligt eller bildligt, dörr (jfr engelskans door, tyskans Tür, svenskans dörr). I andra hand betyder thûra port eller grind (jfr tyskans Tor). Ordet kan i överförd betydelse också användas om ingång eller portal. Morton Smith översätter till ”from the door of the tomb” och Andrew Bernhard till “the entrance to the tomb”.

[46] ”Fatta kärlek till” eller ”älska”. Den grekiska grundordet är agapē (ἀγάπη) som betyder älska och i första hand avser platonisk kärlek, människokärlek, medmänsklighet, att hålla någon kär. För mer sinnlig kärlek används företrädesvis erōs (ἔρως). I brevet brukas verbet agapatō (ἀγαπάω), då i böjningen ēgapēsen (ἠγάπησεν), och detta avser en handling, att älska någon eller att fatta kärlek till någon. Noterbart är att samma verb i exakt samma form och med samma innebörd också förekommer i Markusevangeliet endast några verser före instoppet från Hemliga Markus, då i berättelsen om den (unge) rike mannen. Där sägs att en rik man (som i parallellstället i Matteus 19:20 sägs vara ung) sprang fram till Jesus, föll på knä för honom och frågade vad han skall göra för att ärva evigt liv. ”Jesus såg på honom och fick kärlek till honom och sade:” (Markus 10:21, Folkbibeln); ”ὁ δὲ Ἰησοῦς ἐμβλέψας αὐτῷ ἠγάπησεν αὐτὸν καὶ εἶπεν αὐτῷ”. Skillnaden är dock att det här är Jesus som fattar kärlek till ynglingen, medan det i första citatet ur Hemliga Markus är ynglingen som fattar kärlek till Jesus. I det andra citatet talas däremot om ”den yngling som Jesus älskade” och det avser rimligtvis samma yngling som han tidigare uppväckt från de döda. Noterbart är att Matteus i 19:20 uppenbarligen bygger på Markus 10:20. Då Matteus i motsats till Markus här har ”ynglingen” (νεανίσκος) kan man misstänka att den förlaga av Markus som Matteus hade tillgång också hade ”ynglingen”.

[47] Här förutsätts att det faktum att den unge mannen äger ett hus gör honom rik. Också Lasaros, vars uppväckelsescen i Johannesevangeliet 11 mycket liknar denna scen, ägde ett hus.

[48] Morton Smith översatte detta till att ”Jesus sade åt (eller: befallde) honom vad han skulle göra” (Jesus told him what to do). Grekiskans epitasso (ἐπιτάσσω, i brevet i formen ἐπέταξεν) betyder i första hand anklaga, beskylla, befalla, kräva, beordra och innefattar egentligen ingen form av frivillighet.

[49] Det grekiska ord som jag översatt med ”linnetyg” är sindona (σινδόνα). Grundformen är sindōn (σινδών) och det betyder linne, fint linne, linneduk, linnetyg, ofta dyrbart; och dessutom ett lätt och löst klädesplagg som bars som enda plagg på kroppen. Sindona förekommer också i Markus 14:51–52 som beteckning på det plagg som den yngling som följde Jesus hade på sin bara kropp, och vilket slets av honom så att han flydde naken därifrån, och i Markus 15:46 som beteckning på det linnetyg som användes till att svepa Jesus efter hans död.

[50] Ofta översätts denna passage så att ynglingen bar ett linnetyg över sin nakna kropp. Men ”naken” och ”bar” är i detta sammanhang att betrakta som synonymer. Gumnos betyder ”naken, bar, oklädd”, tre synonymer. Textens uttryck är ”epi gumnou” (ἐπὶ γυμνοῦ), som väl motsvarar vårt uttryck ”på bara kroppen”.

[51] ”Guds rikes mysterium”, på grekiska: ”τὸ μυστήριον τῆς βασιλείας τοῦ θεοῦ”. Samma uttryck förekommer också i Markus 4:11, där Jesus sägs ha lärt alla lärjungarna Guds rikes mysterium: ”τὸ μυστήριον τῆς βασιλείας τοῦ θεοῦ”. ”Han sade: ’Ni har fått veta Guds rikes mysterium, men för dessa som står utanför är allt bara liknelser’.” (Markus 4:11) Detta går också att översätta till ”Guds rikes hemlighet”. I parallellställena hos Matteus och Lukas används pluralformen mystēria: ”τὰ μυστήρια τῆς βασιλείας τῶν οὐρανῶν” – ”himmelrikets mysterier” (Matteus 13:11); ”τὰ μυστήρια τῆς βασιλείας τοῦ θεοῦ” – ”Guds rikes mysterier” (Lukas 8:10).

[52] ”Efter dessa ord följer ’och Jakob och Johannes går fram till honom’ och hela stycket”:

”Då gick Jakob och Johannes, Sebedeus söner, fram till Jesus och sade: ’Mästare, vi vill att du ger oss vad vi ber dig om.’ Han sade till dem: ’Vad vill ni att jag skall göra för er?’ De svarade: ’Låt den ene av oss få sitta på din högra sida i din härlighet och den andre på din vänstra.’ Jesus sade till dem: ’Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den kalk som jag dricker, eller döpas med det dop som jag kommer att döpas med?’ De svarade: ’Det kan vi.’ Jesus sade till dem: ’Den kalk som jag dricker skall ni dricka, och med det dop som jag blir döpt med skall ni döpas. Men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra sida är det inte min sak att ge bort, de platserna skall tillfalla dem som de är beredda för.’ När de tio andra hörde detta, blev de uppretade på Jakob och Johannes. Då kallade Jesus dem till sig och sade: ’Ni vet att de som anses vara folkens ledare uppträder som herrar över dem och folkens stormän härskar över dem. Men så är det inte hos er, utan den som vill vara störst bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara främst bland er skall vara allas slav. Ty Människosonen har inte kommit för att bli betjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många’.” (Markus 10:35–42, Folkbibeln).

[53] Detta översätts oftast till ”naken man med naken man”. Det grekiska uttrycket är gumnos gumnō (γυμνὸς γυμνῷ), som betyder ”naken med naken”. Det första ordet, gumnos, är maskulinum singular, det andra, gumnō, kan vara antingen maskulinum eller neutrum, men neutrum är osannolikt. Det rör sig alltså om två (grammatiskt) manliga väsenden. I denna konstruktion är kvinnliga väsenden helt uteslutna.