1 Thess 2:14-16 – källkritik eller hjälphypotes?

Med anledning av den debatt jag hade med Stefan Gustavsson på Kafé Station i Umeå den 13 september anno 2007 har Stefan Gustavsson skrivit ett kort inlägg som publicerats på Svenska Evangeliska Alliansens webbplats. Rubriken på inlägget från den 21 september lyder: ”Är det kartan eller verkligheten som gäller?” (artikeln numera bortplockad men en kopia finns här) Syftet med rubriksättningen är att låta påskina att jag väljer kartan framför verkligheten medan Stefan Gustavsson väljer verkligheten framför kartan. Låt oss då se om det finns någon substans i ett sådant påstående!

Först kan konstateras att Stefan Gustavssons inlägg i första hand nog är ett försök att lugna de troende. Intrycket man får av att läsa denna rätt så retoriska text är att Stefan

Gustavsson agerar herde; en herde som bemödar sig om att lugna sina får.

Uttryck som att min tes skulle vara att ”Jesus har inte funnits och det finns (därför) inte några källor om honom” kanske imponerar på de redan frälsta (och det var väl de som var målgruppen). Men den som känner mina argument inser naturligtvis att det är ett lika osakligt påstående som om jag skulle påstå att Stefan Gustavsson anser att Jesus har funnits och att det (därför) måste finnas vittnen som styrker hans liv.

Jag tänker i detta inlägg inte fördjupa mig i Stefan Gustavssons förfäktande att jag omdaterar evangelierna till år 100 eller senare, då jag så många gånger tidigare förklarat min position. Det finns inget att omdatera från, då evangelierna inte är daterade med någon säkerhet, utan bara ungefärligt. Jag argumenterar för att det första evangeliet skrivits ca år 90 och det sista ca år 105 vt, och detta är trots allt inte mer än högst 20 år senare än den vanligaste dateringen av evangelierna till mellan åren 70 och 90 vt. Jag har goda skäl för min ståndpunkt och med all säkerhet bättre underlag än Stefans vurmade för dateringar till kanske 40-60-talet.

Jag tänker heller inte fördjupa mig i Stefan Gustavssons svepande generalisering om att jag underkänner allt utombibliskt material. Som om ordet ”allt” ens vore tillämpligt. Vi har endast ett ”bevittnande” från nollhundratalet, då hos Josefus Flavius, och detta vet vi är förfalskat. Det finns dessutom goda skäl betvivla att där ursprungligen stod något alls om Jesus. Resten av de så kallade ”bevittnandena” är så sena att den kristna tron på Jesus som korsfäst under Pilatus redan var spridd. I sådana fall måste man kunna åberopa vittnen som med någon sannolikhet kan antas ha fått sina uppgifter om Jesus från annat håll än från kristna. Och något sådant vittne finns inte. Talet om underkännandet av ”allt utombibliskt material” blir därför bara ett slag i luften.

Jag tänker dock fördjupa mig något i Stefan Gustavssons tredje invändning; nämligen den att jag anser att Paulus’ ”ord om den historiska personen Jesus (t ex 1 Thess 2:15 som utgör en av de tidigaste utsagorna om Jesus död)” är senare tillägg.

Stefan Gustavsson låter här påskina att jag avfärdar som interpolationer de delar som är besvärliga för min tes: ”Så omformar Viklund källorna så att de passar med tesen”. Det är naturligtvis lättköpta poänger att hävda detta, men Stefan Gustavsson underbygger inte sina påståenden. Jag ämnar därför visa varför det exempel som Stefan Gustavsson specifikt åberopar, nämligen Första Thessalonikerbrevet 2:14–16, är ett exempel som snarare slår tillbaka på Stefan Gustavsson själv; detta eftersom det är mycket osannolikt att nämnda stycke har skrivits av Paulus.

Först vill jag dock resonera något principiellt om förfalskningar. Vi vet tämligen säkert att kristna skrifter har förfalskats. Vi vet detta framför allt genom gamla textfynd som visar att tillägg är gjorda. Bland de textpartier i Nya Testamentet som är tillagda och alltså inte ursprungligen ingick i böckerna finns avslutningen i Markusevangeliet (16:9ff), där den uppståndne Jesus visar sig och reser till himlen. Också; Jesu ord på korset: ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör” (Luk 23:34) och den så berömda berättelsen i Johannesevangeliet 7:53–8:11 om äktenskapsbryterskan som Jesus räddar från att stenas genom att säga: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne”, är något som ursprungligen saknades i evangelierna och alltså är senare gjorda tillägg.

Dylika tillägg kan vi konstatera, därför att vi har äldre texter i vilka dessa stycken saknas. Men även om vi har många textfynd från Nya Testamentet, går de inte så långt bakåt i tiden som vore önskvärt. Våra Bibelöversättningar vilar på 300-talstexter. Och även om vi kan komplettera dessa med en hel del material från 200-talet, täcker detta material alls inte hela Nya Testamentet. Det lilla vi har från 100-talet härrör i stort sett bara från 100-talets slut. Det innebär att alla förändringar gjorda under nollhundratalet och större delen av 100-talet (och delvis även senare) inte kan verifieras i äldre textfynd.

Frågan blir då, förekom det att man ändrade i texterna också under den första tiden? Det givna svaret är en motfråga: Varför skulle det inte ha förekommit? Då vi vet att man mixtrade med texterna senare, vore det orimligt att tro att man inte gjorde det också under den första tiden.

Omkring år 140 samlade gnostikern Markion tio brev av Paulus och dessutom Lukasevangeliet i den första kända bibliska kanon. Vi vet att de Paulusbrev han hade, såg mycket annorlunda ut jämfört med dem vi nu har. Markion anklagades också för att ha stuvat om breven och detta visar att man inte drog sig för att göra förändringar. Vi kan också lyssna till vad biskopen i Korint, Dionysios, skrev i ett brev till biskop Soter i Rom ca år 170 vt.

”När bröderna bett om det, har jag skrivit brev. Men dessa har djävulens apostlar fyllt med ogräs genom att ta bort somligt och lägga till annat. Ve dem! Man kan därför inte förvåna sig över att somliga företagit sig att förändra Herrens skrifter när de gett sig på skrifter av mindre värde.” [1]

Biskop Dionysios beklagar sig alltså över att man ändrade och förfalskade hans brev. Men han fann det inte på något vis märkligt, då man till och med ändrat i evangelierna. Med andra ord kan vi nog ganska säkert säga att förfalskningar förekom.

Frågan är då vad som kan misstänkas vara en förfalskning. Det går naturligtvis inte an, såsom Stefan Gustavsson antyder, att jag rent subjektivt bara skulle avfärda det som är obekvämt för min egen ståndpunkt. Faktum är att jag endast i liten omfattning bygger mitt resonemang på att textpartier är förfalskade. Men det vore naivt att inte påpeka det sannolika i att det rör sig om senare tillägg, i de fall det är uppenbart att texten inte hör hemma i sammanhanget.

Ett sådant uppenbart tillägg är till exempel ”Jesu ord” till Petrus i Matteus 16:18 ”att du är Petrus, Klippan, och på den klippan skall jag bygga min kyrka”. Detta textparti som saknas hos ”Markus” och som heller inte togs med av ”Lukas” och därför troligen inte kommer från Q, är alltså något som enbart förekommer hos ”Matteus”. Det motsägs också av att Jesus i övrigt framställs såsom direkt motståndare till en kyrklig organisation. Däremot var det en mycket lämplig passage för den romerska kyrkan att bygga sin maktstruktur utifrån. Så man kan säga att romerska kyrkan hade ett starkt motiv för att lägga till denna mening och att den dessutom rimmar dåligt med hur Jesus i övrigt framställs.

När det då gäller Första Thessalonikerbrevet 2:14–16 lyder stycket på följande sätt i Bibelkommissionens översättning.

”Ni, bröder, har ju följt exemplet från Guds församlingar i Judeen som lever i Kristus Jesus. Vad de har fått utstå av judarna, det har ni fått utstå av era landsmän. Judarna dödade herren Jesus liksom de dödade profeterna, och oss har de förföljt. De trotsar Gud och är fiender till hela mänskligheten, eftersom de försöker hindra oss från att predika för hedningarna och hjälpa dem att bli räddade. Så fyller de ständigt sina synders mått. Men nu nås de till slut av Guds vrede.”

Jag skulle tro att just denna passage är den passage av allt som förekommer i hela NT och där det saknas textfynd till stöd för att det rör sig om en förfalskning, som flest forskare ändå anser vara ett senare tillägg. Bland dem som ser åtminstone 1 Thess 2:15-16 som en interpolation kan räknas Paula Fredriksen, Pheme Perkins, Daryl Schmidt, Burton Mack, Birger A. Pearson, Wayne Meeks, Helmut Koester, S. G. F. Brandon, Paul W. Schmiedel och Raymond Brown. Och då blir det ju än intressantare att ta del av deras argument till varför de anser att Paulus inte har skrivit detta. Det kan förenklat och utan inbördes ordning sägas att det finns tre goda skäl därför:

När det dessutom står att judarna har förföljt oss, synes perspektivet snarare komma från en utomstående som skrivit vid ett senare tillfälle än från Paulus. Det finns alltså goda skäl till att anta att åtminstone 1 Thess 2:15-16 (och möjligen även 1 Thess 2:13-14) är senare tillägg och något som Paulus inte har skrivit. Att som Stefan Gustavsson ta upp detta som ett exempel på att jag behöver ”hjälphypoteser” visar att Stefan Gustavsson inte kan ta sin egen disciplin på fullt allvar. Det ingår nämligen i en forskares uppgifter att inte bara aningslöst acceptera innehållet i gamla texter, utan också att kritiskt pröva trovärdigheten i dessa texter.

[1] Eusebios från Caesarea, Kyrkohistoria 4:23:12.

Åter till startsidan