|
Debattinlägg i Aftonbladet
Mitt debattinlägg ”Jesus har aldrig funnits” (Aftonbladets rubrik) som publicerades i Aftonbladet 6/1 2006 orsakade stor ”uppståndelse”. I samband med publiceringen ordnades en omröstning där nu över 90 000 personer har röstat och förvånande nog så stor andel som 45 % säger sig tro att Jesus inte har funnits.
I kölvattnet av inlägget har många kommentarer fällts. Många såväl positiva som negativa. Aftonbladet lät några läsare komma till tals 10/1 i ”Jisses, vilket liv”. Ännu fler kommentarer har fällts på debattfora och bloggar. Jag återger här debattinlägget i två varianter. Den första är en kort variant, så som jag hade lämnat över den till Aftonbladet för publicering. De avvikelser som finns i denna text jämfört med den publicerade beror alltså på redigeringar som Aftonbladet gjort utan min vetskap.
Jag lägger dessutom ut inlägget så som det förelåg i ursprungligt skick, innan jag tvingades korta det för att anpassa den till det utrymme som ges i tidningar.
Jesus har aldrig funnits (Aftonbladet-inlägget i original)
Roger Viklund: Hans existens vilar på några få antaganden, som inte klarar kritisk granskning
Har Jesus funnits? Frågan förefaller säkert märklig för många. Jesus kanske inte gjorde och sade allt som sägs i evangelierna, men att han fanns är väl ändå ställt bortom varje rimligt tvivel? Trots att senare tiders forskning raserat merparten av det mytologiska evangeliebygget synes tanken att Jesus inte levat över huvud taget allt för djärv för att kunna få fäste i den offentliga debatten.
Det finns därför inga bevis för att Bibelns Jesus har funnits. Ingen samtida
historiker har uppmärksammat hans liv. De tidigaste ”kristna” skribenterna
förefaller omedvetna om allt som senare förfäktas i evangelierna. Och
evangelierna består av rent mytologiskt material, berättelser om sådant som av
logiska skäl inte kan ha inträffat. Jesus ska först ha levat, varefter alla
glömde det för att långt senare plötsligt komma ihåg det.
Den Jesus som aldrig funnits (Det fulla artikeln)
Har Bibelns Jesus funnits? Frågan förefaller säkert märklig för många. Jesus kanske inte gjorde och sade allt som sägs i evangelierna, men att han fanns är väl ändå ställt bortom varje rimligt tvivel? Det har alltid slagits fast att Jesus har existerat som en historisk person. Under den långa epok då kristendomen utgjorde det samhällsbärande kittet ifrågasattes naturligtvis inte Jesu existens. Men trots att senare tiders forskning raserat merparten av det mytologiska evangeliebygget synes tanken på att Jesus inte levat över huvud taget allt för djärv för att kunna få fäste i den offentliga debatten.
Det finns i dag en växande grupp forskare, som betvivlar att Bibel-Jesus har funnits. Denna grupp är inte homogen. Vissa företrädare tror att det kan ha funnits en gestalt som givit upphov till berättelserna om Jesus, medan andra anser att kristendomens uppkomst går att nöjaktigt förklara utan någon egentlig grundare. Man enas dock om att den Jesus som porträtteras i evangelierna knappast har funnits.
Folk i allmänhet är inte medvetna om hur svaga bevisen är för att Bibelns Jesus har funnits. Hans existens vilar på några få antaganden, som inte alls klarar en kritisk granskning. Man hävdar att Jesus finns bevittnad i utomkristna källor, att Paulus redan tidigt intygat att Jesus var en historisk person och att evangelierna skrivits inte långt efter Jesu död och bygger på en levande muntlig tradition som går tillbaka på Jesus själv. Alla dessa antaganden kan på goda grunder ifrågasättas.
Utomkristna källor Det finns bara några få omnämnanden av Jesus i de historiska källorna, och inga av dessa kan egentligen åberopas som stöd för att Jesus har funnits. För att ett omnämnande av Bibel-Jesus ska kunna styrka att han har funnits, måste man kunna visa att uttalandet inte bygger på hörsägen från kristna. Därför måste utsagan vara relativt nära i tiden eller bygga på icke-kristna källor som är nära i tiden. Inte ett enda av de åberopade ”vittnena” uppfyller något av dessa krav.
De åberopade ”vittnesbörden” är så sena att evangelierna redan skrivits, och den kristna föreställningen om att Kristus korsfästs av Pilatus spritts. Går det då inte att göra troligt att Jesus-omnämnandena bygger på icke-kristna källor, återstår att de bygger på hörsägen. Andra åberopade vittnen går ej att tidsbestämma, eller ens att veta om de avsåg Jesus. I ett fall, Josefus Flavius, tyder det mesta på att Jesus-passagerna är senare kristna tillägg.
Om vi förutsätter att Jesus har funnits, är det onekligen mycket märkligt att vissa personer kunde undgå att berätta om honom. Varför skrev Justus från Tiberias, ingenting om Jesus i sin Palestinska historia? Justus var från Galileen och föddes vid den tid Jesus tros ha avrättats. Och varför nämner inte heller Filon från Alexandria Jesus? Filon som intresserade sig för religion berättar om esseerna och Pilatus och besökte även Palestina. Han dog ca år 50 och det står inte ett ord om Jesus eller om de kristna i hans många bevarade skrifter. Det fanns på nollhundratalet ytterligare många författare som man kunde förvänta sig skulle ha skrivit om Jesus men som inte gjorde det.
Paulus’ kännedom om Jesus Vi är därför förvisade till enbart kristna källor i vårt sökande efter Jesus. Och i detta sökande tilldrar sig Paulus det största intresset, då han är vårt äldsta ”vittne”. En av hörnpelarna i teorin att Jesus är en myt är Paulus tystnad om Jesus. Paulus ger oss inga upplysningar om när och var Jesus föddes eller vilka hans föräldrar var. Jesu jordeliv behandlas inte. Paulus är ovetande om nästan allt som evangelierna senare beskriver. Som argument mot detta sätt att resonera brukar framhållas att man kan känna till saker även om man inte säger något om dem. Men om en person konsekvent underlåter att nämna en viss omständighet, trots att situationen är sådan att personen har allt att vinna på att nämna denna omständighet, är detta ett starkt indicium för att personen verkligen är ovetande. Och vid flera tillfällen motsäger Paulus direkt evangeliernas påståenden.
Inget tyder på att Paulus visste att Jesus nyligen levat på jorden. I hans sju ”äkta” brev finns endast ett fåtal indirekta uppgifter om en jordisk Jesus och nästan alla dessa uppgifter sägs vara i enlighet med skrifterna, alltså hämtade ur Gamla Testamentet. Enligt Paulus hade Kristus i ett avlägset obestämt förflutet kommit till jorden, lidit, dött och återuppstått såsom skrifterna förutsagt.
Paulus hade aldrig träffat Jesus. Han hade dock varit i Jerusalem vid flera tillfällen, och det endast några år efter att Jesus skulle ha avrättats där. I Jerusalem umgicks han med de personer som i evangelierna sägs ha varit Jesu närmaste lärjungar. Varför frågade han inte om allt som hade hänt, varför besökte han inte de platser där allt ägde rum och varför berättade han inte om allt detta i sina brev?
Paulus’ tystnad är obegriplig om man ska tro att evangeliernas Jesus har funnits. Och inte blir det bättre av att alla övriga tidiga ”kristna” författare är lika ovetande som Paulus om Jesu liv, gärning och undervisning. Det är först med evangelierna, biskop Ignatios och det förfalskade Första Timotheosbrevet som vi får en skildring av Jesu liv och då är vi framme vid sekelskiftet år 100 och tiden strax därefter.
Evangeliernas kännedom om Jesus Det enda vi har att förlita oss på för vår vetskap om den historiske Jesus blir därmed evangelierna. Markus’, Matteus’, Lukas’ och Johannes’ evangelier är inte fyra redogörelser om Jesu liv, utan endast en, då Matteus och Lukas skrivit av Markus, och då Johannes också bygger på Markus i åtminstone passionshistorien och kanske i hela evangeliet. Även om många vill framhålla att evangelierna skrivits tidigt finns inga bevis för det. Tvärtom är de kända först sent i historien. Alla försök till dateringar av evangelierna är mer eller mindre kvalificerade gissningar. Men eftersom alla evangelier visar kännedom om händelser som inträffade år 70, bör de alla ha skrivits efter detta år.
Det går inte att visa att någon känt till något evangelium förrän ca år 135 och därmed går evangelierna inte att datera med större noggrannhet än tiden mellan år 70 och 135. Det finns också tydliga tecken på att Lukasevangeliets och Apostlagärningarnas författare lånat mängder av material till sina två alster från historikern Josefus, vars senare verk utkom år 93 och bör ha funnits tillgängligt några år senare. Med tanke på att ingen verkar veta något om personen Jesus förrän vid sekelskiftet år 100, är det troligt att evangelierna tillkom vid den tiden. Dessutom skrevs de inte i Palestina. De skrevs på grekiska och av för oss okända personer. Inget evangelium namnges heller förrän på 180-talet.
Evangelierna är inga historiska skildringar av Jesu liv. De har sammanställts från en mängd mytologiska källor, där en gudsson vid namn Jesus fått förkroppsliga dåtidens högsta ideal. Trots att Paulus och andra tidiga ”kristna” inte skriver något om Jesus liv och gärning, trots att ingen historiker känns vid att Jesus funnits, ger evangelierna några generationer efter att Jesus ska ha levat en gripande skildring av hans liv. Evangelierna består först och främst av material från GT. Markusevangeliet är till stor del sammanfogat av bearbetat material från Gamla Testamentet. Jesu liv är också i nära samstämmighet med de mytiska biografierna om Asklepios, Apollonios, Mithras, Herakles, Dionysos och Buddha med flera. Dessa andra gudssöner sägs redan ha gjort i stort sett alla de underverk som evangelierna tillskriver Jesus.
Flera av underverken har kopierats från berättelser i GT. Många av berättelserna kan inte ha inträffat av logiska skäl, som att argumentationen måste föras på grekiska för att bli begriplig. Och även om ”Jesu undervisning” är högtstående är den inte på något sätt unik. Det går att finna äldre och samtida paralleller till i stort sett allt som Jesus sägs ha lärt ut.
Egentligen finns i evangelierna inget sagt om Jesus som går att bevisa som historiskt riktigt. Inte ens passionshistorien kan visas innehålla någon sanning. I just Jesu lidandeshistoria bygger alla de tre övriga evangelierna på Markus komposition. Berättelsen är en enda lång skildring av orimligheter. Faktum är att berättelsen blir förståelig först när man läser den symboliskt och inte historiskt.
Ingen Jesus
Det finns därför inga bevis för att Bibelns Jesus har funnits. Ingen samtida
historiker har uppmärksammat hans liv. De tidigaste ”kristna” skribenterna
förefaller omedvetna om allt som senare förfäktas i evangelierna. Och
evangelierna består av rent mytologiskt material, berättelser om sådant som av
logiska skäl inte kan ha inträffat. Jesus ska först ha levat, varefter alla
glömde det för att långt senare plötsligt komma ihåg det. Roger Viklund, Umeå. Aktuell med boken ”Den Jesus som aldrig funnits”
|
