|
Debattinlägg på Västerbottens-Kuriren
På denna sida har jag samlat de inlägg jag har skrivit i Västerbottens-Kuriren. På grund av copyrightreglerna kan jag inte återge bemötandena, utan måste nöja mig med att hänvisa till texterna. Huvudinlägget ”Jesus – en fiktiv gestalt” publicerades i Västerbottens-Kuriren 17/12 2005 och är i det närmaste samma artikel som också publicerats i Corren. Alla inlägg utöver huvudinlägget är publicerade endast på VK:s nätutgåva www.vk.se.
Jesus – en fiktiv gestalt
I dagens sekulariserade Sverige hävdas ofta att Jesus från Nasaret skulle ha varit endast en vis man, oförmögen att utföra mirakler. Mer sällan uppmärksammas att det faktiskt inte finns bevis ens för att han har funnits. Tvärtom tyder det mesta på att han, i likhet med de grekiska gudssönerna Dionysos och Herakles, är en rent mytologisk gestalt och att evangelierna är att likna vid romaner.
Jesus finns inte bevittnad i någon utomkristen källa från den nära samtiden. Det enda omvittnandet från nollhundratalet, hos historikern Josefus, är uppenbart en förfalskning. De få omnämnandena från 100-talet har tillkommit efter att evangelierna skrivits och den kristna föreställningen om att Pilatus korsfäst Kristus spridits. Då ingenting tyder på att dessa få Jesus-omnämnanden är oberoende av kristna föreställningar, återstår att de bygger på hörsägen och därmed inte är några vittnesbörd. Men att Jesus inte finns bevittnad av de många författare som var aktiva på nollhundratalet, behöver inte betyda att han är en myt. Han kanske inte gjorde ett tillräckligt starkt avtryck i historien för att de skulle uppmärksamma honom.
Besvärligare att avfärda är att inte heller de äldsta ”kristna” vittnena, med Paulus i spetsen, verkar ha vetat av någon i tiden närstående jordisk Jesus som levde sitt liv ungefär som evangelierna berättar. Jesus sägs i de sena evangelierna ha haft tre lärjungar, Petrus, Jakob och Johannes, som hade en särställning. Paulus, som säger sig redan på 30-talet ha varit i Jerusalem, och där vid flera tillfällen ha träffat dessa tre män, är inte bara ovetande om allt som påstås i evangelierna, han hävdar ofta rakt motsatt uppfattning. Hur kunde Paulus vara ovetande om Jesu liv, när han kände de lärjungar som stod Jesus närmast?
Således återstår endast de fyra evangelierna, vilka inte är fyra oberoende källor då de bygger på varandra. Även om många hävdar att evangelierna skrivits tidigt, finns inga bevis för det. Tvärtom är de kända först sent i historien och citeras inte förrän bortåt år 135. Eftersom alla evangelier visar kännedom om händelser som inträffade år 70, bör evangelierna ha tillkommit någon gång i tiden från år 70 till år 135. Med tanke på att ingen verkar veta något om personen Jesus förrän vid sekelskiftet år 100, är det troligt att det var då också evangelierna tillkom. De skrevs på grekiska, långt från Palestina. De första bevarade uppgifterna om vilka som skrev dem är så sena som från 180-talet, och följaktligen känner vi inte författarna.
Trots att Paulus och andra tidiga ”kristna” inte skriver något om Jesu liv och gärning, trots att ingen samtida historiker känns vid att Jesus funnits, ger evangelierna några generationer efter att han ska ha levat en gripande skildring av hans liv.
Men evangelierna är inga historiska dokument. De bygger tydligt på mytiska föreställningar. Evangelieförfattarna satte ihop Jesusgestalten av de judiska föreställningarna i Gamla Testamentet om hur en kommande messias’ liv skulle framstå. Därmed fick de läsaren att tro att messias redan kommit i Jesu gestalt. Jesu liv är dessutom skildrat så att det överensstämmer med äldre och samtida gudssöners. I princip allt som Jesus sägs ha gjort och sagt går att finna paralleller till i äldre eller samtida litteratur, där gärningarna och uttalandena tillskrivs andra gestalter.
Det enda bevis som återstår för att Jesus skall ha funnits är alltså de sena evangelierna, där tre bygger på det fjärde; evangelier som inte kan visas innehålla något som sagts om Jesusgestalten och kan antas ha inträffat. Evangelieberättelsen blir faktisk begriplig först när den läses symboliskt och inte historiskt.
ROGER VIKLUND
På denna artikel svarade 17/12 2005 Elmar Friesli; ”Jesus lever och existerar”. Jag bemötte Frieslis artikel dagen efter med ”Även i Moby Dick” och jag återger artikeln härunder:
Även i Moby Dick (Svar till Elmar Friesli: ”Jesus lever och existerar”)
Hej Elmar!
Du synes tro att jag har förlitat mig på någon tidningsartikel och därefter knåpat samman en sensationsroman för att tjäna storkovan. Ingenting kunde vara mer fel. Jag har inte läst den artikel du hänvisar till och min bok har endast ämnet Jesus gemensamt med ”Da Vinci-koden”. Min bok är heller ingen roman utan en historievetenskaplig undersökning av kristendomens uppkomst, dock skriven även för den intresserade lekmannen.
Du har också missförstått mina intentioner då du talar om min ”uppfattning och åsikt om tron” och om att kunna ”hitta en sann förklaring om Guds existens”. Jag vänder mig inte mot tron och har heller inte berört Guds existens. Det är frågor som ligger långt bortom undersökningen om Jesus har levt sitt liv så som evangelierna berättar. Det är det sistnämnda jag har granskat och ifrågasätter, utan några anspråk på att ha bevisat Jesus’ icke-existens. Inom all historieforskning laborerar man med sannolikheter och det är näst intill omöjligt att bevisa att någon gestalt inte har funnits. Det enda man kan göra är att visa på det osannolika i att personen har existerat.
Människors upplevelser av att ha mött Jesus personligen har egentligen ingen påverkan på frågan om det har funnits en Jesus som på något sätt påminner om Bibelns Jesus, eller ej. Det har naturligtvis funnits många män med namnet Jesus, då detta var ett vanligt namn. Men frågan är; fanns det en man med namnet Jesus som var aktiv ca år 30, som var lärjunge till Johannes döparen, som var en folkets ledare och som avrättades av Pilatus vid en påskhögtid? Jag tror inte det! Denne Jesus var okänd för de tidiga kristna och de tidiga historieskildrarna. Denne Jesus’ liv är också modellerat på samtida mytiska föreställningar.
Dina insatser i humanitetens tjänst är beundransvärda. Jag kan heller inte – och vill inte – säga att den ledning du känner, inte skulle komma från någon Gud.
Bibelkoden är en bok av Michael Drosnin. Han byggde sina teser på en upptäckt gjord av de tre israeliska forskarna Yoav Rosenberg, Doron Witztum och Eliyahu Rips. De påstod att man i Gamla Testamentet kunde finna dolda förutsägelser om aktuella händelser genom att sätta samman bokstäver med vissa avstånd och läsa dessa diagonalt och baklänges. Efteråt har andra forskare genomsökt flera andra böcker med samma metoder, och man har funnits liknande meddelanden i alla dessa böcker. Har man bara en tillräckligt vid tolkningsram och en tillräckligt stor textmassa (som exempelvis GT) kommer man av slumpen att få ett antal meddelanden som omtalar exempelvis morden på ett antal kända personer. Om Guds budskap på detta sätt finns infogat i Gamla Testamentet kan konstateras att det också måste finnas infogat i Moby Dick!
Vänligen, Roger Viklund
Den 20/12 skrev Mats Holmgren ett debattinlägg med titeln ”Viklund – en fiktiv gestalt”. Mitt ”Svar till Mats Holmgren” publicerades samma dag och återges här:
Svar till Mats Holmgren
Hej Mats!
Jag förstår att ifrågasättandet av Jesu existens väcker starka känslor hos många kristna. Men man behöver då sakargumenten tryter, inte förfalla till personangrepp genom att överföra sakfrågan till ett påstått personligt problem hos mig. Med tanke på kristendomens långvariga inflytande, måste det vara av största vikt att veta om Jesus verkligen har funnits eller inte.
Givetvis finns det mycket starkare argument för att de av dig uppräknade personerna har funnits, än det finns för att Bibelns Jesus har funnits. Både Gustav Eriksson Vasa (1568–1607) och Napoléon Bonaparte (1769–1821) var regenter. De befann sig i ett historiskt sammanhang, som de inte går att lyfta ut ur med mindre än att man ersätter dem med andra personer. Såsom kung och kejsare ingrep de i historien på ett sätt som är väl dokumenterat av samtidskällor. Platon och Aristoteles var inga regenter utan tänkare och filosofer. Men i motsats till Jesus har de efterlämnat en mängd egna skrifter; skrifter med en egen stil och uttryckande egna tankar och läror. Att de bevarade skrifterna är av senare datum är i detta sammanhang av mindre vikt. Båda finns också bevittnade av samtida lärjungar. Viktigast av allt är dock att det inte har utvecklats någon religion kring dessa personer, varför det inte funnits lika stor grund till mytbildning.
Jag har givetvis läst Bibeln grundligt och då även Romarbrevets inledning som lyder:
Här säger alltså Paulus att Jesus ”till sin mänskliga härkomst var av Davids ätt” och detta skall vara ett bevis för att Paulus hade kännedom om Jesu jordeliv. Men låt oss betrakta vad Paulus egentligen säger i denna mening.
Det grekiska uttrycket ”kata sarka” som översatts med ”till sin mänskliga härkomst” betyder ordagrant ”enligt kött”. Både innehållsmässigt och grammatiskt följs detta av ”kata pneuma”, ”enligt ande”; här översatts med ”genom sin andes helighet”. Det är uppenbart att Paulus här spelar med motsatspar. Enligt köttet var Jesus av Davids ätt och enligt anden var han insatt som Guds son i makt och välde.
Paulus har, som han inledningsvis säger, hämtat denna information från skrifterna, närmare bestämt Psaltarens andra psalm:
Som Paulus såg denna psalm, förutsade den Jesus’ gärning. Jesus utsågs till Guds son av Gud själv som också födde honom (i köttet?). Jesus får makt över hedningarna och ett välde som innefattar hela jorden. Detta är alltså ingen hänvisning till en historisk Jesus.
Men man kan avfärda detta så kallade bevis för att Paulus visste om att Jesus varit en fysisk person också på andra grunder. Den kommande konungen, messias (kristus) förväntades av de flesta judar vara av Davids ätt, och ”Davids son” var bara ytterligare en titel på messias. Så detta uttalande av Paulus får snarast ses som ett uttryck för den då allmänt härskande föreställningen.
Jag vet inte vad i Apostlagärningarnas femte kapitel du anser skulle visa att Jesus har funnits. Apg är en sen skrift, troligen skriven efter år 100 och dess första halva är rent otillförlitlig. Om du avser den händelse där Petrus med Guds hjälp tar livet av ett gift par kan väl knappast detta tas som intäkt för att Jesus har funnits. Jag betraktar denna del av Apg som ren fiktion och inget i berättelsen finns styrkt på något annat sätt.
De tolv du omtalar har inte skrivit ner något. Evangelierna bär tecken av att vara sena skapelser av för oss okända personer. Jesus nämns inte ens av Josefus, då omnämnandena knappast kommer från Josefus’ hand utan är senare kristna tillägg. Jag avfärdar inte evangelierna lättsinnigt, utan har i min bok visat att i princip allt som där står knappast kan ha inträffat. Och jag ber dig eller någon annan att visa på något i evangelierna rörande Jesus som ni anser ha inträffat.
Vänliga hälsningar, Roger Viklund
Magnus Olsson skrev 2/1 2006 inlägget ”Blind barnatro”, till stöd för min uppfattning. Magnus Olsson skrev :
Jag har själv läst Roger Viklunds bok och menar att det är absolut bästa bok i ämnet jag läst på svenska. En bra sammanfattning på vad som redan finns att läsa på engelska och borde läsas av alla inte minst kristna som vill testa hur stark deras tro är. Kanske är det så att fixeringen vid en fysisk Jesus gestalt skymmer för en djupare kunskap och förståelse.
Två dagar senare skrev Stefan debattinlägget ”Bevis”, ett inlägg jag upptäckte först senare och bemötte 2/2 2006 med ”Inte bevis utan indicier”. Inlägget följer härunder:
Inte bevis utan indicier
Hej Stefan!
Det är sant att det är svårt att bevisa något som har skett för så länge sedan. Och jag hävdar inte heller att jag har bevisat något. Faktum är att det inte finns bevis vare sig för att Jesus har funnits eller för att han inte har funnits. Vad vi har uppgifter och indicier som vi måste tolka och väga samman till en helhetsbild. Först i ljuset av all tillgänglig information kan vi bilda oss en uppfattning.
Bland liberala Bibelteologer skalas merparten av materialet rörande Jesus bort. Man säger att 80 % av det Jesus ska ha sagt har han inte sagt och 90 % av det han sägs ha gjort har han inte gjort. Sedan drar man slutsatsen att det som inte uppenbart går att visa att Jesus inte har sagt och gjort, det har han gjort. Men man behöver bara vara en aning mer kritisk till materialet så blir det ingenting alls kvar.
Mvh, Roger
Sven ställde 26/1 en ”Viktig fråga” och jag gav ett ”Försök till svar” 2/2 och återger detta härunder:
Försök till svar
Hej Sven och tack för ditt intressanta inlägg!
Jag har inte sett ditt inlägg förrän nu, därav dröjsmålet med svaret. Det blir lätt något ofullständigt då man har begränsat utrymme att framföra sina åsikter.
SVEN SKREV: ”Jag håller med om att Paulus befäster sin tro och sitt läjungaskap i den vission han hade på väg till Damaskus. Men att påstå att Paulus, och övriga, enbart utgår från Jesu död som någon filosofisk och mytisk tanke är svårt utifrån vissa delar av 1 Kor 15 och 2 Pet 1:16. Vore det inte svårt att skapa en helt igenom fantasifigur 50-70 år senare och hänvisa till vittnen? Har du undersökt vad den första kritiken mot kyrkan bestod av? Var det att Jesus inte existrat?”
ROGER De ansåg bland annat att Kristus aldrig tagit mänsklig form utan var blott och bart ett andeväsen och att de kristna som talade om Kristi födelse hade fel då Kristus aldrig fötts. Men framför allt kan sägas att man inte hade samma historiesyn på den tiden som vi har i dag. Var ser man de författare som ifrågasatte att Herakles (Herkules) eller Dionysos skulle ha funnits? Som regel fanns inte den kritiska historiesyn vi har i dag.
Andra Petrusbrevet är sannolikt Bibelns yngsta evangelium, tillkommet ca år 120 och det bygger på Judasbrevet. Det har ingen relevans i bedömningen av de tidiga uppfattningarna.
När det gäller 1 Kor 15 kan jag endast kort nämna att det finns all anledning att misstänka att stycket är förfalskat så att åtminstone delar är tillagda. Varför skriver Paulus exempelvis ”Kefas och ... de tolv” då Kefas är en av de tolv?
Tron att gudomliga personer efter döden återuppstod ”på den tredje dagen” var vid denna tid allmänt accepterad. Paulus’ omnämnande av Jesus’ uppståndelse på den tredje dagen är alltså ingen historisk hänvisning utan bygger på en gammal trosföreställning om solgudar, som efter sin död ansågs återuppstå på just den tredje dagen.
ROGER SKREV "..Paulus ... är inte bara ovetande om allt som påstås i evangelierna, han hävdar ofta rakt motsatt uppfattning."
SVEN ”Var när hur?”
ROGER Exempelvis när Paulus skriver: ”Kristus har inte sänt mig för att döpa” (1 Kor 1:17). Är han då ovetande om Jesu uppmaning till sina lärjungar i Matt 28:19 att gå ut och döpa alla folk? Eller när han säger: ”Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara” (Rom 8:26). Har han då aldrig hört talas om bönen ”Fader vår”? Paulus är också osäker om judarna verkligen hört Kristi ord och förkunnelse (Rom 10:18). Visste han då inte att Jesus verkat bland judarna?
SVEN ”Att datera gamla skrifter är alltid vanskligt. Hur tolkar du de fragment (7Q5) av Markusevangeliet som hittats i grottorna vid Qumran? Qumran övergavs ju 68 e Kr. Stilen vill papyrloger datera till senast 50 e Kr.”
ROGER Det är inte åldern på fragmentet som är problemet, utan varifrån fragmentet stammar. 7Q5 från Qumran stämmer inte med Markusevangeliet 6:52–53 utan härrör med all sannolikhet från Henoksboken (TILLÄGG: Se Fragment från Qumran ej från Markus). Det äldsta fragmentet från Nya testamentet är p52 skrivet ca år 125 och med den felmarginal som råder senast år 150. De få rader från Johannesevangeliet som där finns bevarade är mycket äldre än det näst äldsta fragmentet (TILLÄGG: Se Papyrus p52 – en absolut tidsmarkör eller bara ett missbrukat textfragment?).
SVEN ”Är det inte av stor vikt för trovärdigheten för en text hur lång tid det gått från originaltexten till den tidigaste avskriften?”
ROGER Det är av vikt för att minimera risken för förvanskningar och förfalskningar av handskrifterna, men om redan det ursprungliga originalet inte skildrar sanna händelser har det ingen betydelse hur gamla texter vi hittar om vi är ute efter att veta sanningen. Det är bättre att hitta en handskrift från år 1000 som omtalar exempelvis Jesus om den texten är skriven av en som levde samtidigt med Jesus än att hitta en originalskrift som är skriven 100 år efter att Jesus ska ha levat.
SVEN ”Är det inte evangeliernas historiska trovärdighet du/vi undersöker oavsett om texten ligger till grund för en religion eller inte?”
ROGER Givetvis är det evangeliernas historiska trovärdighet som jag undersöker.
SVEN ”Menar du verkligen att skrifter av läjungar till filosofer och konungars historieskrivare inte har tendens att mytologisera och kan skapa en personkult?”
ROGER Nej, det menar jag inte och jag skrev heller inte det. Jag skrev endast att ”det inte funnits lika stor grund till mytbildning”. Ju mer en person dyrkas, desto större risk för idealisering.
SVEN
ROGER
Ta exemplet med Jesus och Nikodemos i Johannesevangeliets tredje kapitel och det missförstånd som uppstår dem emellan då Nikodemos undrar hur någon kan födas på nytt. Detta är ett missförstånd och en ordlek då det grekiska ordet som Jesus använder betyder både ”på nytt” och ”från ovan”. Nikodemos missförstår Jesus och detta missförstånd kan uppkomma endast om de båda talar grekiska då motsvarande tvetydighet inte förekommer i arameiskan och hebreiskan. Även om grekiskan var ett världsspråk kan två judar i Palestina inte ha konverserat på grekiska, varför denna diskussion inte har förekommit.
SVEN
ROGER
SVEN
ROGER
SVEN
ROGER
Tyvärr är även detta inlägg för kort och därmed ofullständigt och jag skulle vilja säga mycket mer.
I all vänlighet, Roger
|
